Tjejmilen

Flyger typ fram fortfarande, trots att det är snart två timmar och ett styrkepass sedan målgång. Endorfiner!! Det gick så jävla bra! Mitt mål har hela tiden varit att springa under 60 minuter, kändes ganska ambitiöst med tanke på att jag sprungit knappt något på sistone. Men jag klarade det lätt ju! Hade kramp i smalbenen och vaderna i fyra kilometer men jag visste ju att det skulle släppa förr eller senare och i övriga kroppen var jag jättepigg. Kändes som om lungorna täckte hela överkroppen och bara pumpade in energi! Härlig känsla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0