Fattygirl

Så var det måndag igen, men jag lämnar helgen bakom mig som en lyckligare människa. Hade min bästa kändisspotting någonsin igår eftermiddag på Södermannagatan, då jag mötte Lasse W med sin son! Precis som Jennie messade från Barcelona, är det på en kändisspottingskala mellan 1 och 10 - ovärderligt. I övrigt har helgen bestått av brunch i solen på Gino's och några vändor till gymmet. Har förutom styrketräning kört intervaller på löpbandet, 2 min löpning i comfort zone 6 min/km och 1 min i "helvetet" 4,22 min/km x 8 repetitioner.

Vi får ju NK-presentkort någon gång då och då när vi gjort nåt bra på jobbet. Och alla mina går ju till Marc Jacobs-grejer! Här är mitt senaste inköp: armlänk med likadana fåglar som på väskan jag med stor vånda inhandlade i våras. Så jävla fint!! Ni känner väl sedan tidigare min fäbless för pippifåglar...

Skorna överlevde Tjejmilen! Efter lerbad på Gärdet hamnade de under kranen på gymmet. Och efter fyra dagar stoppade med hushållspapper - som nya! (nåja..)

Ni vet hur det är när man är kär, man vill göra det hela tiden... Det kanske gör lite ont och skaver lite, särskilt i början men man kan inte låta bli ändå. Jag sprang en mil idag igen! Lärde mig i Runner's Guide (en tidning man fick i goodiebagen för Tjejmilen) att det finns nåt som heter återhämtningsrunda. Ett lugnt pass efter ett lopp för att mjuka upp kroppen igen. Så jag mjuksprang i lugnt tempo och det var väldigt härligt att springa utan inslag av dödslängtan. Vips så var milen avklarad på just över timmen. I love this shit! Nu ska jag plåga biceps och triceps en stund!

Milen gick bra för hela vårt gäng! Olika startgrupper och olika tider, men alla var nöjda med sin prestation och vi var imponerade av varandras insatser! Behövde givetvis firas med goda drinkar, sanslöst god thai och salsauppvisning (vi tittade på, haha!) på Thaiboat. Avslutade kvällen i Clarions hotellbar och kring 01 stängde morsorna och jag våra små blå.

Flyger typ fram fortfarande, trots att det är snart två timmar och ett styrkepass sedan målgång. Endorfiner!! Det gick så jävla bra! Mitt mål har hela tiden varit att springa under 60 minuter, kändes ganska ambitiöst med tanke på att jag sprungit knappt något på sistone. Men jag klarade det lätt ju! Hade kramp i smalbenen och vaderna i fyra kilometer men jag visste ju att det skulle släppa förr eller senare och i övriga kroppen var jag jättepigg. Kändes som om lungorna täckte hela överkroppen och bara pumpade in energi! Härlig känsla!