Fattygirl

Pratade med svärmor igår. Vi pratar alltid om GI, bra kost och bantning. Det förenar oss verkligen. Utom den lilla petitessen att jag har kunskap om näringslära medan hon gladeligen skulle äta en milkshake på transfett och bajs om hon läst i nån tidning att det ökar förbränningen. Whatever, hon tycker att jag bör införa en "ätardag" i veckan, mest för att hon ska kunna bjuda på tårta på hennes födelsedagsmiddag på söndag. Men jag klarar det inte. Inga ätardagar för min del. Jag känner mig som en nykter alkoholist. Jag är rädd att tappa kontrollen. Min senaste mardröm handlade om att jag kom på mig själv med att äta vitt bröd med smör på. Jag är en nykter kolhydratsalkis. Men ingen säger till en nykter alkoholist "Men bara en redig fylla i veckan", "kom igen, smaka av den här whiskeyn nu", "värst vad du är storbjuden, när man har bränt hemma och allt"...