Förkyld, finnig och hemma igen...

Jaha, det här var ju festligt. Självklart ska man få lida lite för sin semester oxå. Har fått en schysst flygplansförkylning och ett gäng schyssta flygplansfinnar på köpet av Ryanair. Inte för att jag har bacillskräck på något sätt, men visst undrar man vad som cirkulerar runt i luften ombord på planen egentligen när huden blir inflammerad och luftvägarna infekterade efter tre timmar. Ändå försökte jag badda kroppen inifrån med alkohol från sangrian i förebyggande syfte. Verkar inte ha hjälpt.

En timme till ingen nytta?

Var och kutade en timme på löpbandet igår. Sjukt taggad, kändes bra i kroppen (trots träningsvärken från helvetet i röven), nya bra podcasts i iPhonen som jag har i en armhållare (var tvungen att googla, men det heter tydligen så?) när jag springer, höjde tempot en aning för att närma mig 10 km på 60 min. Vad tror ni händer när jag sprungit i 51 minuter? På nåt sätt hoppar iPhonen ur armhållaren, ner på bandet som skjutsar iväg telefonen in i en styrkemaskin några meter bakom mig... Jag trycker på stop och kastar mig av! Telefonen klarade sig konstigt nog utan en skråma och när jag frustat och svurit någon minut är jag tillbaka på bandet igen, med telefonen tillbaka i armhållaren. Precis när jag ska trycka på start igen slocknar displayen och all min data försvinner! Borta! Ingen bild på displayen till bloggen! Ingen info till mig om hur långt jag hann denna gång!

Totalt raseri, trots att jag sprang en timme (sprang 10 min till sen...) kändes det ganska meningslöst när jag inte kunde dokumentera det.

Fan!

Som ett brev på posten kom Skellefteås vattenparasiter på kraftfullt besök igår morse. Trots att jag var väldigt noggrann med att inte dricka vattnet när vi var där för cirka 10 dagar sedan, sköljde tandborsten av misstag en gång och diskade en skärbräda i kranvatten +diskmedel, så kan man ju inte låta bli att känna sig som Charlotte i SATC-filmen. Igår hade jag dessutom den äran att kräkas på löpande band med cirka 45 minuters mellanrum. Idag mår jag dock bättre, men är svag som en urvriden disktrasa.


Aprilväder i maj?


Svårt att se på bilden kanske, men snön vräker ner! Och temperaturen är just under 3 plusgrader. Bara att packa ner bikinin igen med andra ord. Fan vad taskigt.


Vi ses på andra sidan

Number 25


Det är krig.

Fy satan vad trött jag är! Fredrik lyckades verkligen med sitt mission för gårdagskvällen, att gå ut, komma hem sent och full, väsnas och väcka mig. En hämnd från i förrgår natt när jag drog hem Jennie för en liten tebjudning mellan 01.30-03 (men för helvete, vi satt och viskade till varandra i soffan!). Jag blev iallafall väckt och jävligt störd kl 01.41 och sedan kunde jag väl somna igen vid 03-tiden. Inte så lätt att somna om när någon kommer hem och däckar på sängkanten. Hur kan man inte LÄGGA SIG I SÄNGEN när man sitter på sängkanten och sover???!!! VAAAA???!!!

Nejdå, jag är inte bitter. Har jag tur kanske jag kan spara min trötthet till planet ikväll så att jag sover bort flygresan upp till Luleå?


Slut jul

Tjenare vad snabbt det gick! Så var man hemma i stockholm och jullovet var slut... ja, allt utom de två bilresorna på vardera 12 timmar gick snabbt! Himla trevligt iallafall att träffa familj, släkt, vänner och mina Elins. Har oxå hunnit med att ta ätandet till en helt ny nivå. Det har svullats så mycket för mig i jul att jag inte ens kan vänta till efter nyår med att börja "ett nytt liv"! Måste på en gång avgiftas från kolhydrater i julbords-, glögg-, och knäckform. Känner mig alldeles svullen, till och med under fötterna när jag kliver ur sängen på morgonen! Haha, ett vanlig symtom i slutet av en graviditet, men jag har helt enkelt käkat lite för mycket av fel grejer. Läskigt! Nu blir det strikt LCHF

Vägen tillbaka till ett normalt liv är lång efter hetsätande vid julborden...


Insnöad


Vet inte om det är nödvändigt att slå på fyran ikväll för att kolla katastroffilmen Day after tomorrow. Det räcker med att kasta ett öga utanför fönstret för att inse att en ny istid är på gång. Jag håller mig inomhus och väntar på att Jake Gyllenhaal ska komma till undsättning!


Umbrella

Det har regnat två gånger de senaste två veckorna ungefär. Båda gångerna har jag på morgonen resonerat "men gud, här ligger ju mitt paraply i väskan och tar onödig plats. Det har ju faktiskt inte regnat på lääänge..." Var på jag lyfter upp det och helt sonika lämnar det hemma. Varför blir det alltid så? Och om nu jag har makten över vädrets makter, varför låter jag bara inte det där förbannade paraplyet ligga kvar i väskan?


Måndag

Vilken rivstart igår efter semestern! Av okänd anledning vallfärdade folk till banken igår, samtidigt som vi hade för lite personal. 97 personer i kö som mest och jag satt ner och åt lunch i 5 minuter... en nätt arbetsdag från 8.30-19.00. Puh! Inte konstigt att man första dagen på jobbet efter semestern funderar starkt på att byta jobb/ bli gravid/ börja studera. Det hör till på nåt sätt.
 


På beachen i Marmaris


Kräftskiva



Mycket påtvingade kräftskiveaccessoarer.


Den som väntar på nått gott...


Här satt vi i lördags i Långholmsparken och köade för att bli bland de 800 första som fick tillträde till ett område alldeles närmast scenen på Lars Winnerbäck. Det duggade lite men vi var vid gott mod, hade termos med kaffe, två flaskor vin och strandradio med spotify. Föga anade vi att vi köade i fyra timmar för att få veta att det var "Utgång=hemgång" och att vi skulle få stå i spöregn under områdets enda träd (något öltält fanns såklart inte) medan leran blev allt djupare under fötterna. Där stod vi i ytterligare fyra timmar innan regnet pausade någon timme och det var dags för Lasse att gå på scenen. Men där stod vi, i området alldeles nedanför scenen!


Bikten

Igår var vi och käkade på Vapiano, detta rike där kolhydraterna härskar utan något som helst motstånd. Jag och min numera mycket engagerade LCHF-kompanjon Jennie tog en snabb titt på salladsmenyn. Den visade sig dock vara så tråkig att klockorna stannade och vi bestämde oss för att synda! Jennie högg in på en pizza och jag fick min älskade pastarätt Pollo picante med kyckling i apelsinchilisås med paprika och pak choi... mmm mmm mmm! Fredrik åt oxå en pizza, med sådan frenesi att den knappt hann landa på tallriken innan den låg i magen.


Nu är vi tillbaka på banan igen. Måste väga upp med något nyttigt nu efter pastan igår. Det blir baconlindade oststavar och kaffe med grädde.


Brillo Rimérs bikiniplåtning


NEEEJ! Men förihelvete, man fotar aldrig någon underifrån! HUR många gånger ska jag behöva säga det?!


Hallå, nej, stopp! Fel vinkel igen! Fota SNETT OVANIFRÅN för guds skull!


Ska du fota mig så se till att fota mig SMAL, okej?! Capish?


Mission failed

Helvetes skit! Kommer inte att nå målet för min promenadutmaning denna vecka. Dels glömde jag stegräknaren hemma igår så inget promenerande från torsdagen kunde räknas och imorse när jag spatserat iväg till jobbet inser jag att jag glömt en viktig jobbnyckel och måste vända om för att hämta den. När jag väl fått nyckeln i min hand var det bara att åka tunnelbana för att hinna någotsånär i tid till jobbet. Jag tar utmaningen med mig till nästa vecka. Då jävlar.


Försov mig!

Kraschade verkligen big time i soffan igår kväll och när jag äntligen skulle kravla mig i säng antar jag att jag missade det här med att ställa väckarklockan. Kl 06.08 imorse slog jag upp mina blå, och även om det är tidigt så var det inte nog tidigt för att jag skulle hinna till gymmet. Jag försov mig helt enkelt. Det får bli en lång frukost framför nyhetsmorgon och en promenad in till jobbet istället. Sämre start på morgonen kan man ha! Har kommit igång jättebra med mitt promenerande, bland annat går jag minst en halvtimme på lunchen. Härligt så länge solen skiner iallafall.


Flygolycka

Imorse inträffade en fruktansvärd flygolycka i Ryssland. Med på planet var Polens president och hans fru, riksbankschefen, vice talmannen och flera andra högt uppsatta politiker. Ingen av dem överlevde. Helt ofattbart tragiskt! Jag lider ju som bekant av ett visst obehag när jag flyger och mitt logiska tänkade upphör överhuvudtaget att existera i samband med flygplan. Enda gångerna jag ber till gud är i en flygplansstol. Innan start ber jag om att få överleva och efter landning tackar jag för att gud lät mig leva. Om det finns någon person som är en gnutta känd ombord på planet så brukar jag känna mig lugnare. Även om det så bara är en bänknötare i Luleå Hockey så är det ändå något som kommer skapa rubriker "ELITSERIESTJÄRNA DÖD I FLYGKRASCH". Då känns det helt plötsligt lite mer osannolikt att det kommer hända, en kändis kan ju inte dö i en flygolycka heller! Ologiskt jag vet, men nu kan jag inte längre stå fast vid den falska tryggheten. Då hade ju aldrig olyckan i Ryssland inträffat.

Aprilvädrets intåg


Igår var det en fantastiskt solig och varm dag, en riktig vårdag! Vi var ute och promenerade och jag fick ta av mig jackan och hade solbrillor och såg några små vårblommor kämpa sig upp vid varma husväggar. Idag ser det ut såhär igen... Vad kameran missar är att det även pågår en mildare snöstorm ute. Så Elin, om jag inte ringer dig ikväll så hoppas jag du förstår varför. Jag vill inte stå på balkongen i detta aprilväder!

Note to self inför nästa födelsedag

Många tycker att det är lite mysigt att ta ledigt från jobbet på sin födelsedag. Jag såg ingen större meningsfullhet med att vara ledig själv en onsdag i ett snålblåsigt ruskigt väder och hoppade därför över det. Vad som dock inte passerade mitt söta huvud var meningsfullheten med att vara ledig dagen efter sin födelsedag. Det hade fungerat alldeles utmärkt idag känner jag efter att ha sladdat hem lite väl långt efter midnatt. Så nästa år, då jag dessutom fyller hyfsat jämnt (25 år) så blir nog 18 mars en semesterdag.


Klantigt!

God morgon måndag! Min morgon blev inte riktigt som jag tänkt mig, sminkad och fixad stod jag i köket, kokade upp vatten i vattenkokaren, måttade upp kaffe i pressokannan, hällde upp vattnet. När jag skulle pressa ner silen i kannan blir det nåt baksug och kaffet sprutar ut i hela köket och självklart över hela mig oxå... Lyckas skålla mig själv, så här ligger jag nu i soffan, sjukanmäld med ett glödande rött parti över bröstet. Det verkar inte bli några brännblåsor iallafall, men det är stört omöjligt att ha kläder mot det brända området så det var inte direkt läge att knalla iväg till jobbet i axelbandslöst. Känner mig oerhört klantig, ungefär som backen i HV 71 som fick stå över en match efter att ka bränt sig på en kopp choklad.

Tidigare inlägg
RSS 2.0