Naaaaw, eller hur?


Med ro i själen som aldrig förr tog jag mig tid att tälja till en liten kärleksstatyett. Den där kvisten som sticker ut är formad som ett hjärta och inte som ett ollon om nu någon har freudianska fantasier.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0