Fattygirl

Wow alltså! Har varit ute och sprungit med skymningen nafsandes i hälarna (är inte ute och springer själv i mörker i Stockholm, då blir pappa så satans orolig!). Först höll jag verkligen inte på att ta mig ut. Kom hem från jobbet svinhungrig, täppt i näsan och med vansinnig träningsvärk från igår. Dessutom har jag rökt två cigg idag så jag tänkte att om det en blir en löprunda kommer den inte att bli vare sig långvarig eller särskilt trivsam. Men så tog jag mig ut iallafall och testade att jogga några steg... Och helt plötsligt hade jag sprungit i typ 40 minuter! 40 väldigt trivsamma minuter, benen gick som på en maskin och jag kände mig piggare än på länge. Visst är det konstigt att det händer när man minst anar det? Så idag älskar jag det här med löpning. Det finns nog ingen bättre träning. Nu är jag bara rädd att det kommer bli alldeles för länge till nästa gång. Håller jag mig sansad på after worken imorgon kanske jag kan ta en liten sväng på fredag efter jobbet. Annars får det nog vänta till måndag eller nåt sånt.